Käre läsare, sätt er tillrätta och lyssna, ty världen har återigen förlorat sitt förstånd – och det finns varken riddare eller väpnare nog att ställa allt tillrätta.
I österns länder har kriget nått sin sjunde dag. Den amerikanske konsuln – ty vad annat kan man kalla en man som förväxlar styrka med visdom? – kräver nu av Persien vad han kallar villkorslös kapitulation. Bomberna faller över Teheran, civila hus slås i spillror, och FN:s människorättschef ropar i öknen att världen måste ge freden en chans. Men ingen lyssnar på kloka ord i tider av vansinne. Ryssland, aldrig sen att fiska i grumligt vatten, förser perserna med underrättelser om var de amerikanska fartygen rör sig. Så sitter alla vid samma bord och spelar kort med mänsklighetens öde.
Oljans pris stiger som febern hos en sjuk man. Brentolja handlas nu över nittio dollar fatet, och Qatars energiminister varnar för att priset kan fördubblas. I den nya världen kostar bränslet redan mer än det gjort på halvtannat år. Väderkvarnar, säger ni? Nej, dessa är verkliga jättar, och de mal oss alla.
Men mitt i allt elände sjunger de! I kväll avgörs nämligen Melodifestivalens final i den arena som bär namnet Strawberry, belägen i Solna utanför Stockholm. Tolv sångare gör upp om äran att företräda sitt rike i Wien. Den stora favoriten, Felicia, kämpar dock med feber och halsont – som om ödet ville pröva henne en sista gång före triumfen. Den som kämpar trots sjukdom förtjänar mer beundran än den som segrar utan motstånd.
Vid andra sidan jordklotet, i Melbourne, har den unge engelsmannen George Russell erövrat pole position i det första Formel 1-kvalet för säsongen. Mästerlige Verstappen, fyrfaldige världsmästaren, kraschade ur redan i första sessionen. Så går det: den som tror sig oövervinnelig är alltid närmast fallet.
I Verona invigs Paralympics, men svenska kommittén väljer att inte närvara vid ceremonin, i solidaritet med Ukraina. Det är ett tyst ställningstagande, utan fanfarer, och kanske just därför värt att uppmärksamma. Tretton svenska idrottare ska dock tävla i spelen.
Slutligen, i det fjärran Nepal, marscherar ett parti kallat RSP mot en jordskredsseger i parlamentsvalet. Nya länder, nya namn, men samma eviga dans kring makten.
Och så vänder jag mig till er, mina vänner, med den fråga som alltid återstår: Är världen galen, eller är det vi som ser alltför klart?
