I.
De sade att ett Land var Lyckligast
för nionde gången, som en Klocka
som slår samma Timme om och om.
Finland, den tysta Nordens Docka.
Men Lycka mäts den utanför?
I formulär och kolumners rad?
Jag som aldrig lämnade mitt Rum
fann Lycka i ett enda Blad.
De frågar Folk om de är Nöjda
och Folk, som vana, svarar Ja.
Men Nöjdhet är ej Lycka mer
än Tystnad är en Sång som går
under mitt i Melodin.
Sverige föll en plats till fem,
Som om en Trappstege till Himlen
har ett förbestämt och numrerat Hem.
II.
I Hormuzsundet brinner Skepp.
Projektiler söker Kött och Stål.
En Underrättelsechef är Död,
träffad i sitt eget Mål.
Iran slår mot Qatar i Natten.
Gas, den osynliga, exploderar.
Oljan kostar hundra tio
och Analytiker spekulerar
om tvåhundra, som om Siffror
kunde fånga in en Brands
verkliga Temperatur: den Hetta
som bränner Hud men inte Mans
beslut vid Skrivbordet, där Kriget
är en Kurva på en Skärm.
Trump hotar spränga och Teheran
svarar med sin egen Värm
av Trots och Rädsla och Förlust.
Räddningsarbetare gräver ut
Överlevande ur Spillror medan
Världen tittar på till slut.
III.
I Trädgården i Småland smög
en Maskerad förbi en Grind.
Kameran fångade hans Skugga
som Månskenet fångar Vind.
Att någon rör sig i ditt Mörker
bland dina Krukor, dina Blad:
Det är en Sorts Invasion även
den som sker i liten Grad.
Oliver lade ut sin Film
på Nätet för att varna Andra,
och Rädslan spreds som Ringar
på det Vatten där vi vandra.
Jag förstår att inte kunna Sova.
Jag som låg i Mörkret vaken
och lyssnade på Nattens Ljud,
Varje knarrande i Taken.
IV.
En Flicka, tio År i Borlänge,
fyller Påsar fulla med Godis
och byter dem mot Mynt och Mynt
mot Hopp för Barn vars Dag är modig
grå Korridor i Ukraina
där Bomber faller utanför.
Fyrtio tusen Kronor hittills:
Ett Barn som samlar åt en Dörr
som kanske öppnas, kanske inte.
Men Handlingen i sig är allt:
Att sträcka ut en Hand med Socker
när Världen smakar bara Salt.
Lilli, ditt Namn betyder Lilja,
och Liljor växer även där
Marken blivit svart av Aska.
Det är den Sanning Blommor lär.
V.
En Mäklare i Växjö ändrar
Gardinernas Färg med en Maskin.
Möblerna blir vackrare och Rummen
får ett Ljus som aldrig skiner
i Verkligheten, bara Skärmen.
Artificiell som Intelligens:
Att göra Hemmet till en Dröm
som ingen Nyckel öppnar längs
den verkliga och kalla Dörren.
Inspiration kallar de det, men
vad är ett Hus som inte finns?
Ett Löfte utan Tak, min Vän.
Jag klädde aldrig om mitt Rum
för Gäster som ej Kom.
Men varje Vers jag skrev var en
Omöblering av varje tomhet
som jag fyllde med ett Ord.
VI.
De säger att de Unga lider
av Skärmar och av Jämförelser,
att Lyckan faller som en Sten
bland dem som lever i Besvär
av att aldrig räcka till för Bilden,
den perfekta: andras Liv.
Sociala Medier kallar de det
men jag kallar det Arkiv
av andras utsidor som Brev
man aldrig skulle skickat öppna
för alla utan Sigill, utan
den Skam som borde stänga, knäppa
igen det Privata, det Mjuka.
Jag gömde mina Dikter i
en Byrålåda och den Världen
var nog och hel och Fri.
VII.
Danmark väpnade sig i tysthet
mot sin egen Allierade.
Blodpåsar fraktades till Is
för Sår man ännu inte hade.
Sverige övade men kallade
det Övning inte Rädsla, nej.
Att förbereda sig för Strid
mot den som borde skydda Mig.
Det är en Sorts Ensamhet den
som Nationer känner när
Förbundet som var Tak och Grund
plötsligt visar sig som Skär
i Isen under Fötterna,
och Grönlands vita Horisont
blir Scen för Maktens Teater
där varje Vänskap har en Front.
VIII.
Fed lämnar Räntan oförändrad
Som en Klocka som står still.
Man väntar på att Världen
ska berätta vad den vill.
Tre komma sjuttiofem Procent:
ett Intervall av Osäkerhet.
Powell säger det är Oklart
och Marknaden fryser i sin Bet-
änklighet att inte veta
om Priserna ska stiga mer.
Jag kände det varje Morgon:
Osäkerheten som en Skärva
mellan mig och Dagen.
Men jag steg ändå ur Sängen klädd
i Vitt och mötte det som Kom,
för Väntan är att vara Rädd
och Mod är bara Rädsla
som bestämde sig att Gå.
IX.
Messi gjorde Mål niohundra:
En Siffra rund som Månen, full
av alla Gånger Bollen flög
och Nätet vajade som Tull-
gardinerna i ett Kapell.
En Galen Siffra sa hans Tränare,
och Galen ja, för vem kan fatta
det som upprepas och ändå bär
en Skönhet varje gång som Ny?
Som Solen som går upp igen
trots att den gjort det tusen Gånger,
Trots att ingen bad den, min Vän.
X.
Från mitt Fönster ser jag Amherst
men i dag ser jag allt Annat:
Röken från Teheran, Godispåsar
i Borlänge, Oljan som har vattnat
bort allt som var Billigt. Grönlands Is
som smälter under Hotets Tyngd,
och Finland som fortsätter svara
att det är Lyckligt med en mängd
av Tvivel i min Röst. För Lycka –
den man mäter är ej Den
som bor i Bröstet stilla ensam,
den som aldrig svarar när man frågar
efter den. Den kommer
som en Fågel till en Gren
och sjunger utan Orsak, sjunger
trots att Stormen bryter Sten.
