PROLOG – HERMES (gudars budbärare, stigande över Akropolis)
Från Olympens topp, där cikadan sjunger i hettan, ser jag idag ner över en värld som darrar. Aten ligger blå under juni, 24 grader, klar himmel, en stad som vilar i sitt eviga ljus. Men österut, bortom Cypern, bortom Sidon, drar moln av rök. Iran har sänt sina robotar mot Israel, Israel sänder eld tillbaka mot mål i västra och centrala Iran, och Beiruts förstäder stiger åter mot stjärnorna i lågor. Vapenvilan från april har spruckit som en lerkruka i tidens hand. Hör hur människans hand alltid söker svärdet, även när hennes egen son ligger död i sängen.
PARODOS – KÖR AV ATENSKA KVINNOR (träder in från vänster, klädda i sorgens grå)
STROF I
Vi som har sett Troja brinna,
vi som har sett våra söner falla
under stridsvagnar av brons,
ser nu samma rök, samma flamma,
samma män med samma vapen
men nya, fruktansvärdare namn.
ANTISTROF I
Sedan april, sade de, var det stilla.
Stilla som havet före storm,
stilla som en moder
vid sitt barns dödssäng.
Nu sänder Tehran sina pilar,
nu sänder Jerusalem sina örnar,
och Libanons bönder och fiskare
fångas mellan vingarna.
KORYFÉ
Men säg, du gud som kommer från norr,
finns det balsam för detta sår?
HERMES
Lyssna. En forskaregrupp i Stockholm – ett kallt rike, där snön ligger 6 månader om året – har idag kungjort att kärnvapnen åter samlas i furstars händer. SIPRI, ett orakel av siffror, varnar för att jordens ledare glömmer fasan. Och i öster har Kim, den fete tyrannen från norra Korea, granskat sina ammunitionsfabriker som en köpman granskar sina varor, medan Kinas Xi tagit sig till Pyongyang för att bekräfta deras förbund.
KÖR
Aj, aj, aj. Människan har ej lärt sig.
EPISOD I – BUDBÄRARE (kommer springande, andfådd)
Mödrar och kvinnor, hör! Just nu, medan ni klagar, har jorden själv talat. Utanför Filipinernas södra kust, vid ön Mindanao, har Poseidons treudd skälvt med kraft 7,8. Fem är döda, byggnader har störtat samman, vågor på 46 centimeter har redan slagit mot kusten. Japan, Indonesien, Filippinerna – alla skyggar tillbaka som hjortar i skogen när blixten faller.
KÖR
Så är gudarna ändå inte sömniga.
Så lever Poseidon, som skakade Troja
när Akilleus ännu var ung.
BUDBÄRARE
Och i Norges dalar låg fem kalvar, fyra kor, en oxe och en kviga döda under en ek, träffade av en enda blixt. Bondens kvinna kallade det en mardröm.
KORYFÉ
Aj, Zeus. Vad är dina lekar med boskap?
Vad är dina lekar med människor?
STASIMON I
STROF
Vi minns när Medea
slog sina barn till döds
för att hämnas på Iason.
Hämndens cirkel är mer hungrig
än lejonen i Argolis.
Den äter alltid sin egen mor.
ANTISTROF
Den som sänder en robot
glömmer aldrig var den slog.
Den som mister sin son i ett missilregn
glömmer aldrig vem som sände.
Så löper blod över blod
som vatten över sten.
EPISOD II – HERMES (åter på scenen)
På Londons stora torg möts Zelenskyj med furstarna av Britannien, Frankrike och Tyskland. De talar om fred med Putin, om direkta samtal, om vägar ut. Amerikas Trump har vänt blicken mot Iran och lämnat Europa att lappa sin egen mantel. Fem villkor läggs på bordet av Kievs vänner. Vägen är lång.
KÖR
Den som söker fred i mitt århundrade
söker honung i ett getingbo.
Men sök ändå. Sök ändå.
EPISOD III – EN KVINNA UR KÖREN (träder fram)
I Köpenhamn idag föll en man vid namn Eriksen på fotbollsplanen, mitt under landskampen mot Ukraina. Han har fallit förr. Hans hjärta är skört som ett höstlöv, men ändå spelar han. Ändå reser han sig. Det är kanske detta som är människans tragedi och hennes ära: att hon vet att hjärtat kan stanna när som helst, och ändå går ut på planen, ändå sparkar bollen mot sitt mål.
KÖR
Aj, dödlig man.
Aj, hjärtats irrgångar.
KORYFÉ
I vårt Aten, denna ljuva juniförmiddag, är himlen klar. Olivträden står stilla. Cikadorna sjunger. Och ändå vet vi som har levt: att klar himmel är ett lån, inte en gåva.
EXODOS
HERMES
Människor i Hellas, människor i världen, hör mitt avskedsord. I Peru står två kandidater så jämnt att rösterna måste räknas om och om igen. I Kosovo har Albin Kurti vunnit men ej fått majoritet. I Armenien står Pasjinjan åter på toppen. Demokrati är en gammal atensk uppfinning – ni minns Solon, ni minns Perikles – men en spröd sak, lik en fågel med brutet vinge. Sköt om henne.
Och Israels och Irans svärd skall klinga vidare denna vecka, sade revolutionsgardet i Tehran. En hel vecka av oavbrutna anfall. Iranska medborgare, fattiga av krig och inflation, sjunker i förtvivlan. Israelernas barn sover i skyddsrum. Libanons mödrar gråter över Beirut. Och OPEC har idag beslutat att åter öka sin oljeproduktion, som om priserna och inte människorna vore det skälvande hjärtat.
KÖR (samlad, vänd mot publiken)
STROF FINAL
Vi har sett detta förr.
Vi kommer se det igen.
Människan lär sig inte
ty gudarna vill det inte.
ANTISTROF FINAL
Men vi som är kvar
i Atens klara morgon,
under denna himmel utan moln,
vi sjunger ändå:
låt din nästa leva.
Låt din nästas barn leva.
Låt även din fiendes mor
få stryka mjölet ur sina händer
en gång till.
HERMES (lyfter sig mot Olympen)
Tragedin är ingen lösning.
Tragedin är en spegel.
Se er själva i den.
(Hermes försvinner. Kören står kvar och blickar mot öster. Ridå.)