Anvisning: Ingen ridå. Ljuset tänds som det redan är: mulet över Augsburg, 10 grader, ingen vind som bryr sig om gränser. Berättaren står mitt på scenen och pekar ut mot salongen, mot dig.
Första bilden: Bokhållarna
Så hör då, ni som sitter där i mörkret och tror att ni bara är åskådare: ett krig är ingen storm som drar förbi av egen kraft. Ett krig är en bokföring, och någon sitter alltid vid pulpeten och för räkenskaperna.
I Washington har bokhållaren denna vecka strukit några poster. Sanktionerna mot Moskva, de som skulle straffa kriget mot Ukraina, hävs nu delvis – presidenten säger att de stred mot amerikanska intressen. Lägg märke till konststycket: för ett år sedan var just detta, att straffa aggressionen, det amerikanska intresset. Verkligheten har inte ändrats. Bara vilken kolumn posten står i.
Det är teaterns första lag, och politikens: den som äger pennan äger också sanningen, för en vecka i taget.
Andra bilden: Toppmötet
I Bryssel satt Europas statsministrar runt ett bord och kunde inte enas. Ulf Kristersson gick ut efteråt och sa att man var "långt ifrån varandra" i frågan om en ny budget, i frågan om stödet till Ukraina, i frågan om vem som ska betala notan för ett krig ingen av dem för själva. Ordförande Costa fick ärendet i sin väska och åkte hem med det, olöst, till nästa möte.
Detta är den andra lagen: ju fler som sitter vid bordet, desto lättare att skjuta notan vidare till nästa stol.
Tredje bilden: De två presidenterna
Och mellan Washington och Kiev tunnas tråden ut. Den amerikanske presidenten säger i en intervju att han inte direkt är någon anhängare av sin ukrainske kollega, att denne, menar han, inte vill se kriget ta slut. Zelenskyj svarar med tystnad och vänder sig mot Europa i stället, söker löften där Washington nu drar sig undan.
Lägg märke till hur lätt ett krig kan bli en fråga om smak mellan två män, när det för de andra, de utan mikrofon, är en fråga om att överleva till kvällen.
Fjärde bilden: Staden som belägras
I Oleshky, skriver man, sitter omkring 2 000 människor fast, utan mat, under minor och drönare. Påven ringde Putin och bad om eldupphör, bara för den staden, bara den här gången. Ett telefonsamtal mellan en gammal man i Rom och en annan i Kreml, och mellan dem två tusen som väntar på om linjen ska hålla.
(Här sjungs en visa, om bokhållarna tillåter.)
Visan om generalens bok
> Generalen för en bok med fina spalter,
> där står antal döda, antal halter.
> Men ingen spalt finns ledig där
> för den som fryser och inte vet var.
> Han stänger boken, går till bords,
> historien skrivs av den som bor
> i huset med det varma ljuset,
> inte av den i källarens mörker, tyst.
Femte bilden: Smederna i Linköping
Men se: medan bokhållarna strök sina poster, stod några studenter i Linköping och svetsade. Ett 30-tal kaminer, byggda för att skickas till Ukraina, åt civila och soldater som ska överleva vintern utan att någon statsminister lovat dem något. Ingen av dem står i något protokoll från Bryssel. De finns bara i verkstaden, i gnistregnet, i den enkla beräkningen att kyla dödar precis så säkert som granater, och att en kamin kostar mindre än ett sammanträde.
Det är teaterns tredje lag, den enda som ger hopp: den lilla handlingen upphäver inte den stora bokföringen, men den vägrar att bli en post i den.
Sjätte bilden: Maskinen som protesteras mot
Samtidigt växer en annan protest, på flera håll i världen på en och samma gång. Människor går ut mot AI-branschen och ropar att det nu får vara nog, medan EU-kommissionen vill tredubbla sin datorkraft på kort tid. En techanalytiker säger att branschen inte varit tillräckligt bra på att förklara nyttan. Jag säger: den har varit alldeles utmärkt på att förklara vem som ska betala och vem som ska tjäna. Det är bara nyttan för den enskilde som saknar förklaring.
Sjunde bilden: Hovnarren
Och som avslutande skämt, för den som behöver en paus från allvaret: Vita husets nya pressekreterare fick sparken efter 5 dagar på jobbet, sedan hennes första presskonferens väckt mer löje än förtroende. Hovet byter narrar snabbare än det byter politik. Lägg märke till det, och lägg märke till att ingen av de manliga medarbetarna, med betydligt allvarligare förseelser bakom sig, behövde gå.
Efterspel
Så reser ridån sig inte, för den gick aldrig ner. Du som läst det här är inte åskådare, du är bokhållare precis som de i Washington och Bryssel, bara med mindre spalter att fylla. Frågan jag lämnar dig med är inte vem som vinner kriget. Frågan är var du för in din egen lilla post: i kolumnen för dem som väntar på eldupphör, eller i kolumnen för dem som väntar på nästa sammanträde.
Här i Augsburg är himlen fortfarande mulen, 10 grader, och ingen av oss vet än vilken kolumn historien väljer.
